Mitt hjärta.

Kristofer är den människan som känner mig allra bäst. Han känner mig verkligen utan och innan. Han står ut med mina humörsvängningar, mina ups och mina downs. Han gillar att göra saker, samtidigt som han bara vill sitta i soffan och slöa. Han får mig att skratta hur irriterad jag än må vara. Han till och med äter lax för att jag vill det. Hur irriterande han än är, så kan jag tillslut aldrig låta bli att skratta åt honom. Han ställer upp i alla lägen. Han är världens mest omtänksamma. Han lagar världens godaste lasagne och han är en mästare på att göra fläskfile. Han kittlar mig alltid tills jag blir arg och slår honom, och ändå skrattar han. Han är ofta irriterad på att jag använder min telefon för mycket, men ibland är han likadan själv. Han står ut med att jag är jättearg när jag inte kan lära mig min pianoläxa tillexempel. Han kommer hem med nyponsoppa när jag är sjuk. Han ringer och frågar hur jag mår. Han rakar sitt skägg även att jag inte vill. Han låter mig köra hans bil. Han spelar gitarr som en gud så fort jag vill. Han bråkar med mig om småsaker tills ingen av oss vet vad vi egentligen bråkar om, för att sedan bara skratta åt varandra. Han är världens töntigaste när vi är ensamma, och just därför älskar jag honom. Av alla dessa anledningar, som gör honom till den han är. Till mannen jag älskar, och som jag kan vara mig själva med. Jag skulle kunna säga så mycket mer, för varenda liten sak som gör honom till honom älskar jag. Hur irriterande det än är. Min kärlek och min bästa vän.