Tacksam


Är så himla glad över att ni är så många som läst och delat mitt förra inlägg!! Det känns bra när man lyckas förmedla något som fler än en själv faktiskt kan stå för. 

Idag har jag umgåtts med fina Karin och spenderat pengar och myst i stan. Kvällen ägnade jag åt en helt fantastisk konsert i Vena kyrka i samband med världsdiabetesdagen, vilket va jättefint!! Bra dag och kväll heeeelt enkelt.

Diabetes

Diabetes typ 1 är vanligast hos unga, men även en 80-åring kan drabbas. Diabetes typ 2 är vanligast bland äldre, men även en 16-åring kan drabbas. En frisk människa har en insulinproduktion i bukspottskörteln, får man diabetes typ 1 så har den produktionen slutat helt. Vid typ 2 minskar oftast bara produktionen. Man måste alltså injicera insulin själv. Jag har en insulinpump, en liten maskin som är ungefär 4x6cm. Från den går en slang till en litenliten nål på 6mm som sitter i min kropp, just nu i ryggslutet. Via denna får jag mitt insulin, tidigare använde jag sprutor. Jag får insulin hela tiden via min pump, och när jag äter måste jag trycka lite för att få extra som möter upp den mängd kolhydrater jag får i mig. För kolhydrater är det som höjer blodsockernivån. Även stress, infektioner, motion och lite andra faktorer spelar in på blodsockernivån. Det handlar alltså om en balansgång mellan insulin - kolhydrater och hormoner för att må bra. 
 
Jag har haft diabetes snart arton år. I arton år av mitt liv har jag haft en sjukdom som jag alltid har fått förklara om, vart jag än gått. Jag har inget emot att prata om min diabetes, eller att förklara för dom som inte vet. Fråga mig gärna, jag berättar. Men , många gånger så möts jag av tråkiga kommentarer av okunniga människor; "du kan väl inte äta socker?", "varför fick du diabetes? för att du drack cola till frukost och åt godis varje dag?". De värsta och vanligaste kommentarerna är dock "Vad fuskigt att du får äta hela tiden, jag vill också ha diabetes!", "Jag vill också ha diabetes så jag får vila på idrottslektionen". Det är det v.ä.r.s.t.a.j.a.g.v.e.t. Under hela min tid med diabetes är kommentarer i stil med detta något som alltid har återkommit. Visst - det var vanligare i yngre ålder, när man gick i låg- och mellanstadiet, men jag fick höra det senast för några månader sen av folk i min egen ålder. 
 
Jo - jag kan äta socker. Jag kan äta allt. Det finns inget som jag inte kan äta, bara för att jag har diabetes. Om jag kompenserar med insulin. Balansgången återigen.
 
Nej - jag fick inte diabetes för att jag missskötte min kost eller liknande. Man är fortfarande inte helt säker på vad orsaken är. Man vet att ärftliga faktorer spelar in och att vita blodkroppar angriper de så kallade beta-cellerna i magspottkörteln som producerar insulin. Däremot kan ett högt intag av socker göra att man går upp i vikt och riskerar att drabbas av typ 2 diabetes. Det är det totala kaloriintaget som är viktigt (inte bara sockret) och märker man att man börjar utveckla bukfetma är det ett varningstecken för typ 2 diabetes.
 
Nej -  du vill inte ha diabetes. Du vill inte leva med en obotlig sjukdom, som kan ge en mängd komplikationer. En sjukdom som du kan dö av. Du vill antagligen inte heller sticka dig i fingret eller armen flera gånger om dagen för att kolla ditt blodsockervärde, eller sticka dig i tex magen med spurtor kanske uppåt 8 gånger om dagen. Jag antar att du inte vill ha en nål i dig hela tiden, dygnet runt, med en liten maskin i byxkanten som du ska trycka på varje gång du äter och lite närsom. Jag tror inte heller att du vill vakna på morgonen så slutkörd och skakig att du inte kan resa dig, för att få i dig något att äta, även att du kanske inte alls är hungrig. Jag antar också att du inte vill stå över träningar för att du har för högt blodsockervärde, och därmed inte får anstränga dig eftersom att man under träning får högre nivåer av stresshormoner vilket höjer blodsockret. Det är en ASjobbig sjukdom, och man måste jämt va "vaken". Under tonåren är det som värst, och vissa dagar är verkligen piss. Man vill kasta in handuken och bara skita i allt. Så är det, det är inget jag tänker skymla med...
 
 
Det är skrämmande att det finns så lite kunskap hos människor om en så pass vanlig sjukdom, för vanlig är den definitivt. Det finns idag mer än 370 miljoner människor som har diabetes, och de kommande tjugo åren beräknas antalet öka til ungefär 440 miljoner. Diabetes utgör den snabbast ökande sjukdom i världen.
 
Fråga mig gärna, jag svarar. Men tänk på hur ni ställer frågan. Tänk till en extra gång. 

Adidas Originals by Rita Ora


Äntligen min!